Sevärdheter och attraktioner
Sök intressanta attraktioner enligt typ och/eller område eller med hjälp av sökord, avsluta med att trycka ”Visa Sökresultat”
10 Sökresultat, sida 1/1
Ta bort filter-
Destilleriet fyllt av berättelser, dofter och smaker
Kyrö Besökscenter ligger på destilleriets område i den pittoreska byn Storkyro vid Kyro älv. Centret är öppet på lördagar och för gruppbokningar året runt. Vårt restaurangkök är öppet endast för gruppbokningar. På Besökscentret får du höra historien om Kyrö Distillery under våra destillerirundturer, smaka på de läckra rågprodukterna vid provningar och njuta av våra underbara cocktails serverade i vår charmiga restaurang. Du kan också ta del av konstutställningar från lokala konstnärer och köpa härliga Kyrö-produkter i vår destilleributik.
Du kan även göra ett virtuellt besök.
visit@kyrodistillery.com
-
Platsen som i folkmun kallats Leväluhta offerkälla är en internationellt intressant vattengrav från järnåldern, där ben från nästan hundra människor har hittats. Enligt studier användes graven mellan åren 300 – 800 e.Kr.
Under sitt över tusenåriga liv har Leväluhtas form förändrats som en följd av landhöjningseffekter. Leväluhta är en av Finlands mest kända arkeologiska platser och den är av internationell betydelse.
Att begrava i vatten var även under järnåldern ovanligt, för under järnåldern var det kremering av de döda som var den rådande traditionen. För under järnåldern var det kremering av de döda som var den rådande traditionen. Orsakerna till sänkningen i Leväluhta är okända. Även med dagens forskning är inte hela Leväluhtas historia känd. Benen som hittats i vattengraven är ovanligt välbevarade, eftersom de har varit nedsänkta i syrefri lera.
Under århundradena har källan som bubblar rött på våren fått människors fantasi att löpa och man kan bara gissa vad som har tänkts om den under järnåldern. Mysterierna består och platsen förändras medan marken höjs. Kommer den sanna kunskapen om forntiden ännu fram?
Här kan du läsa en artikel, gjord av svenska YLE, om vattengraven.
https://isokyro.fi/vapaa-aika-ja-matkailu/matkailija/historia-ja-kulttuuri/levaluhdan-vesikalmisto/
-
Naturstigar och vandringsleder i Vasaregionen
Det finns många naturstigar och vandringsleder i Vasaregionen. Det finns stigar och rutter av olika längd, så alla hittar säkert en trevlig rutt att vandra!
-
Orisbergs kyrka
Orisberg kyrka är en av få privata kyrkor i Finland. Brukskyrkan, som planerades av arkitekt Carl Ludvig Engel, togs i bruk 1831. Man kan bekanta sig med kyrkan när Orisbergs sommarcafé har öppet samt om man bokar en guidad tur. Från maj till slutet av augusti ordnas sommarkyrka varje söndag klockan 13.
+358 40 511 9599
orisberg@sana.fi
https://kansanraamattuseura.fi/lomakeskukset/kesakeskukset/orisberg/
-
Perttiläs bro är Finlands äldsta hängbro i stål, som är öppen för trafik. Den byggdes enligt en norsk modell mellan åren 1909-1910. Brons träbelagda däck har en total längd på 86 meter.
Hängbron korsar Kyrö älv vid Perttilä fors. Hängbron ligger nära Napue-minnesmärket och är fortfarande i bruk.
https://isokyro.fi/vapaa-aika-ja-matkailu/matkailija/historia-ja-kulttuuri/perttilan-riippusilta/
-
Den gamla kyrkan är byggd i slutet av medeltiden och dess äldsta del är sakristia. Kyrkans väggar pryds av 114 kalkmålningar. Kyrkan är för tillfället stängd p.g.a. restaurering.
https://www.isonkyronsrk.fi/isonkyron-vanha-kirkko/storkyro-gamla-kyrka
-
Storkyro hembygdsmuseum är inrett med allmogeföremål från 1800-talets andra hälft. Bruksföremål står framme som om husfolket bara gått ut och arbetat och lämnat hemmet över dagen. Besökaren stiger snarare in i en miljö från 1800-talet än i en utställning.
Museet kännetecknas av två traditionella österbottniska hus i en och en halv våning. De är placerade tillsammans med uthusbyggnader enligt gammal tradition så att en inbyggd innergård bildas. Huvudbyggnaden, Piuholas hus, är från 1768 och flyttad till området från Kuivila by. Byggnaderna representerar byggnadstraditioner från 1700- och 1800-talet. Även föremålen i museet härstammar från samma tidsperiod.
-
Den nuvarande huvudkyrkan, stod färdig år 1877.
+358 6 471 5800
isonkyron.seurakunta@evl.fi
-
I Storkyros krigsmuseum finns föremål och historier från Finlands alla olika krig. Utmärkande är kanonparken där nio olika sorters kanoner står utställda.
I krigsmuseet kan man via föremål och guidning bekanta sig med klubbkriget, hakkapeliterna, karolinerna, det ryska kriget 1808-1809, första världskriget, inbördeskriget 1918 och andra världskriget 1939-1945. I vitrinerna finns soldatuniformer med hjälmar, gevär och andra tillbehör uppställda. Här kan man få se hur klubbkrigets män var klädda, en rotesoldat med sin fru, en fänriks soldatuniform från 1918, en överstelöjtnant i festdräkt och Lotta uniformen från andra världskriget.
Till museets pärlor hör parken med nio olika moderna kanoner. Här finns till exempel en infanteriets kanon från 1936, en fältkanon från 1938 och kanoner från Ryssland, Finland, Shweiz och Sverige. En av de äldsta pjäserna är en rysk, hästdragen fältkanon från 1902. Pjäserna är dock inte längre i brukbart skick och har desarmerats.
http://www.museiportalosterbotten.fi/museum-a-o/museum/70-storkyro-krigsmuseum
-
Cirka 7,5 km sydväst om Storkyros centrum ligger Tuomaanmäens bronsåldersgravfält. Tuomaanmäens gravhög och vindskydd ligger längs en vandringsled, till vilken körinstruktionerna är följande: från Storkyros centrum kör man ca 7 km sydväst längs Ventälävägen från södra sidan av riksväg 18, tills man kommer till Tuomaanmäki parkering. Från parkeringen är det ca 1,2 km till Tuomaanmäki vindskydd, varifrån stigen fortsätter ytterligare cirka 700 m som en cirkelslinga runt högområdet.
Under bronsåldern (1300-500 f.Kr) täcktes det område som nu är Storkyro till största delen av havet. Vågorna slog då även mot Tuomaanmäkis klippväggar. På den tiden hade en betydande bebyggelse utvecklats här, vilket indikeras av de många forntida gravarna, jättehögar och stenrösen.
De imponerande gravhögarnas placering på öarnas klippor eller på sluttningarna av kullar, från vilka en vidsträckt havsutsikt öppnade sig, tyder på invånarnas maritima liv, sjöfart eller möjlig pälshandel. Inga egentliga vetenskapliga undersökningar har genomförts vid gravfältet.
Det framgår av papper som tillhört pastor Reinius, som dog för ett hundra år sedan, att han tillsammans med några män hade grävt i Tuomaanmäens högar och där tappat en nyckel. En öppen grav är deras efterlämning. På botten av den raserade högen syns en “kista” vars ändar är av stenplattor. Täckstenen som täckt “kistan” har försvunnit. Under den stora ofärdens tid är det känt att området användes av lokalbefolkningen för att gömma sina tillhörigheter.