Besöksmål i yttre skärgården

När man närmar sig Valsörarna ser man Kvarkens eget Eiffel-torn lysa rött mot horisonten. Den 36 meter höga fyren på Valsörarna är nämligen designad av samma nobla firma som Eiffel-tornet i Paris. Valsörarna har varit björköbybornas viktigaste fiskeläge i århundraden och länge bodde både fyrvaktare och sjöbevakare här. Nu är fyren automatiserad och Kvarkens förrädiska farvatten övervakas från Södra Vallgrund istället.

Idag är det därför mest det oerhört rika fågellivet som hörs på Valsörarna – kanske blandat med förtjusta utrop från fågelskådarna vid den naturvetenskapliga föreningen Ostrobothnia Australis´ fågelstation. Valsörarna är en mycket populär rastplats för flyttfåglar och boplats för skärgårdsfåglar. Därför fredade faktiskt björköbyborna själva det här området som fågelskyddsområde redan år 1948.

Går du längs naturstigen kan du få se både dessa rariteter och landhöjningsskogen, som är så speciell för Kvarkens skärgård. Men håll dig på stigen, så att du inte stör fågelföräldrar och -ungar.

Här kan du läsa mer om vad du behöver tänka på inför ett besök på sevärda Valsörarna. 

© Pekka Mäkynen

De stenrika farvattnen i Kvarken har alltid varit förrädiska och svårmanövrerade, inte minst på grund av landhöjningen. Det vittnar de många vraken i Rönnskärsarkipelagen om. Ön Fäliskäret var därför centrum för lotsverksamheten i området. Innan moderna sjökort och ekolod uppfanns var det lotsarna som hjälpte fartygen in och ut från de stora hamnarna. Den röda känningsbåken, byggd år 1784, är den äldsta bevarade träbåken i Finland. Den ståtar ännu grann bland Fäliskärs låga klippor, som inlandsisen repade under den senaste istiden.

I över 200 år bodde lotsar och sjöbevakare här, men numera har Forststyrelsen hand om ön. Fäliskär är ett populärt besöksmål för seglare och båtförare, speciellt om man tänkte sig över Bottenhavet till Världsarvet Höga Kusten. På Fäliskär finns en upprustad gästhamn och här kan man hyra såväl lägenhet, stuga, sängplats som mötesutrymme.

Rönnskärs skärgård är också en mycket populär häckningsplats för fåglar. Tordmular, tobisgrisslor och silvertärnor trivs på de steniga och trädlösa grynnorna ute vid havsbandet medan svärtor, småskrakar, viggar och de sällsynta bergänderna föredrar de mera skyddade områdena.

Här kan du läsa vad mer du behöver veta inför en vistelse i Rönnskärsarkipelagen.

© Tomas Höglund

Mitt ute i Kvarken ligger Norrskär i ensamt majestät, den mest isolerade ögruppen i Kvarkens skärgård. Här får verkligen vädrets makter och havsströmmarna härja fritt. På Västra Norrskär byggdes därför år 1846 den svartvita fyren i granit och tegel. Fyra fyrvaktare såg till att den lyste varje natt året om fram till 1987. Då automatiserades den och blev i och med det Finlands sista bemannade fyr.

Under många årtionden bodde även lotsar på den karga, nästan trädlösa ön, och under andra världskriget var Norrskär en militär utpost. Bunkrar, kanoner och en gammal kasern minner om de oroliga tiderna i vår historia.

Numera har Forststyrelsen hand om statens mark på Norrskär och den gamla lotsstationen har förvandlats till en fågelstation. De gamla fiskarstugorna är idag uppskattade små fritidsbostäder för ättlingarna till de fiskare som en gång i tiden hade sitt fiskeläge här, långt ute till havs.

Norrskär är kargt och vindpinat, men fåglarna gillar stället. I vikarna har det bildats frodiga strandängar och där trivs vadarfåglar så som brokiga roskarlar och smalnäbbade simsnäppor. Över 50 olika fågelsorter kallar Norrskär sitt hem under de långa ljusa somrarna i Kvarken.

På Utinaturen.fi kan du få fler tips inför en båttur ut till Norrskär.

© Mikael Herrgård

I slutet av 1990-talet flyttade den över 90-åriga Ida Lundberg för sista gången ut på våren till “Gårdarna”. Därmed kan man säga att en 160 år lång era av fast bosättning på Mickelsörarna var slut. Som tur är har hennes och andras berättelser om livet på Mickelsörarna tecknats ned. Många är historierna exempelvis om hur sluga spritsmugglare köpte den första motorbåten och hur skyddskåristerna höll utkik från en grantopp under vinterkriget 1939.

Som mest bodde 35 personer året om i Mieckelsörarnas skärgård. Men redan på 1500-talet kom de första fiskarna och jägarna till Kummelskäret, nyss uppstiget ur havet tack vare landhöjningen. Man kan ännu se fornlämningarna längs naturstigen där; jungfrudanser, ryssgravar och kompassrosor.

På Kummelskär finns idag en naturstation som Forststyrelsen upprätthåller i den gamla sjöbevakningsstationen. En gästhamn för fritidsbåtar finns också på öns skyddade södra sida. Från utkikstornet i naturstationen kan man se ut över det skärgårdslandskap som är så unikt att det utnämnts till världsarv av Unesco.

I mitten av 1600-talet lyfte landhöjningen upp fyra små skär ur havet i Kvarken. Därför byggde man år 1668 Finlands första vippbåk på ett av skären; en ställning för en korg med brinnande ved som kunde hissas tio meter upp för att markera det farliga grundet. Hur livet kunde te sig för en fyrvaktare här berättas i en spännande legend om Jakob Rautios passionerade kärleksliv och tragiska död i kriget 1808. Såväl till hans som till den finska sjöhistoriens minne har en ny vippbåk rests på den norra delen av Molpehällorna.

Nu långt senare har skären växt ihop, men ögruppen Molpehällorna var ännu för några årtionden under 1900-talet en viktig plats för sjöbevakningen i Kvarkens skärgård. Idag är det mest bara fåglar som besöker arkipelagen under somrarna – men för dem är området ett paradis. Innanför de karga hedarna fulla med enris och stenbumlingar finns lummiga strandskogar och grunda flador och glon som erbjuder skydd och mat för nya generationer skärgårdsfåglar varje år.

Läs gärna tips på vad du behöver veta inför ett besök på Molpehällorna på Utinaturen.fi.