På tåget möts vi

Det har varit ganska naturligt för mig att prata med främlingar, för jag gillar att småprata. Till exempel en tågresa kan man fördriva med att småprata med den som sitter bredvid en, om det också passar den andra. Jag minns en gång när en ung kvinna satt bredvid mig i tåget och vi diskuterade dialekter. Hon var svenskspråkig och jag finskspråkig, men det utgjorde inget hinder för vår diskussion. Jag hade funderat på en svensk replik, och hon berättade om bakgrunderna till den.

Resten av resan gick i trevlig stämning då vi diskuterade dialekter. Jag minns med tacksamhet det där samtalet, eftersom det mötet stärkte min syn på att människor som är i olika åldrar och inte känner varandra kan få svar på frågor som de har funderat på, bara de är modiga och vågar fråga.