Läs Vasabornas berättelser om fina möten

• “Vid vinterbadsbastun händer det ständigt nya möten och samtal med främlingar – den gemensamma hobbyn förenar och det är lätt att börja prata om hur härligt det känns efter doppet.”
• “Jag var på Prisma och satte mig en stund på en bänk innan jag gick till hållplatsen. Bredvid mig satt en äldre man, vi växlade några ord och båda blev på gott humör. Det krävs inte mycket – små saker kan göra dagen ljusare.”
• “Jag är marockan och pratar alltid med finländare och även med människor från andra länder. Det är jättebra att jag får prata med dem. Jag samtalar med nya människor, lär mig nya kulturer och språk. De flesta av dem är nu mina vänner.”

På huvudbiblioteket träffade jag en ukrainsk konstnär som hade ställt ut fotografier i ett vitrinskåp. Jag blev glad när hen delade med sig av sin berättelse – hens egen historia bakom konsten gav mötet en särskild betydelse. När hemmet bara finns i tankarna och minnena hoppas jag att så många som möjligt kan hitta sitt hem i Vasa.

• “Jag flyttade till Vasa i sommar. När jag var på stan stannade en ung person till och berömde min jacka. Sen gick jag och min flickvän till Hesburger, och jag hörde hur en kvinna framför oss i kön gick fram och berömde kläderna på någon som satt vid ett bord. Det gjorde mig glad – folk i Vasa är verkligen vänliga.”
• “En varm höstdag satt jag på en bänk i parken. Ett äldre par kom förbi och frågade om det fanns plats för dem. Jag svarade ja, och de satte sig bredvid mig. Först pratade vi om vädret, om hur ovanligt varmt det var. Snart gled samtalet in på resor i Europa, och vi upptäckte att vi besökt liknande platser och delade intresset för att uppleva nya saker. Mötet var verkligen givande! Det var så trevligt att prata med främlingar och inse hur lika erfarenheter vi hade. Jag ville knappt gå tillbaka till jobbet – jag hade gärna fortsatt prata längre!”
• “Jag ler mycket mot människor – det är ett lätt sätt att närma sig även främlingar. Ofta börjar någon prata, och samtalet kan bli långt. På så sätt har jag gjort både mig själv och förhoppningsvis främlingen på gott humör. Lyckan finns i de små sakerna.”

På Hovrättsesplanaden satt en utländsk kvinna med en charmig hund som glatt viftade på svansen. Jag gick fram, log och frågade om jag fick hälsa på hunden. Vi pratade en stund medan hunden nyfiket nosade på mig. Jag önskade henne en trevlig höst och gick därifrån med ett leende.

• “Just idag på utegymmet vid Metviken pratade jag med en ung vietnamesisk kille som flyttat till Vasa för att studera. Vi tränade på maskinerna bredvid varandra, våra blickar möttes och vi log. Jag frågade om han hade ett tungt set, och sedan började vi naturligt prata en stund om Vietnam, Vasa och den finska vintern. Ett så härligt möte. Han var så glad och öppen – till och med när han gick i väg vinkade han till mig.”
• “Jag är en internationell student i Vasa och jag hade en fin upplevelse min första dag i Vasa, Finland. Jag var ensam och staden var ny för mig. Jag hade svårt att hitta busslinjerna, så jag bestämde mig för att prata med en främling vid en busshållplats och bad om hjälp. Hon hjälpte mig vänligt och visade mig bussrutterna. Senare på kvällen skickade hon ett meddelande och frågade om jag hade hittat rätt plats och sade att om jag behövde mer hjälp, var hon redo att hjälpa till. Den dagen insåg jag att medmänsklighet verkligen finns – och det bästa är att vi idag är goda vänner som hjälper varandra.”