Iståndsättning av brandgator
I Vasa centrum och Vöråstan finns det sammanlagt 41 brandgator som går rakt igenom kvarter, och de bildar en kulturhistoriskt värdefull helhet. Brandgatorna härstammar från länsarkitekt C.A. Setterbergs detaljplan från år 1855 för nya Vasa. Det gamla Vasa förstördes i en brand år 1852 och när staden byggdes upp på nytt fästes uppmärksamhet vid brandbekämpningen. Träd planterades vid brandgatorna och avsikten var att de tillsammans med parkerna och esplanaderna skulle förhindra att eventuella bränder sprider sig i staden.
Ursprungligen var brandgatorna 11,9 meter breda gränder som kantades av träd och gårdsbyggnader. Traditionellt användes de för båtförvaring men sedan 1960-talet har även parkeringsområden planlagts på dem. I och med stadsplaneringen under 1960- och 1970-talen avlägsnades största delen av de träd och gårdsbyggnader som hade kantat brandgatorna och brandgatorna blev breda och öppna platser.
Brandgatorna iståndsätts under de inkommande åren en i taget. Målet är att brandgatorna ska bli tilltalande promenad- och cykelförbindelser samtidigt som många av dem också fungerar som parkeringsområden samt service- och räddningsvägar. Stadsbildsmässigt mål är att ge brandgatorna en allmän framtoning som påminner om den ursprungliga, d.v.s. gränder som avgränsas av träd och byggnader. Vid planeringen av brandgatorna har de yttre ramarna och målen sammanjämkats. Nu för tiden finns exempelvis kablar under många brandgator och de kan utgöra hinder för plantering av träd.