Lundar

Lunden är den näringsrikaste typen av skog i Finland. Man känner igen lundar på den frodiga växtligheten i markskiktet. Risväxter som blåbär saknas, istället dominerar gräs och örter. Harsyra, ekorrbär och ormbunkar är vanliga och bland träden finns mest lövträd. Björk, al och hägg hör till de vanligaste trädslagen och när de fäller sina löv på hösten får marken mycket näring från de förmultnande växtdelarna. Många nedbrytare, som insekter och maskar finns i jorden och nästa vår gör näringen att lunden åter blir grön och frodig. Under vintern omvandlar insekter och maskar näringen i löven till en sådan form att växterna kan utnyttja den nästa vår. Bland de fåglar som lever i lundar finns trädgårdssångare, svarthätta, härmsångare och mindre hackspett. Granar växer också i lundar, de sprider sig med frön och hotar på sikt lundarna. Granarna gör marken mera sur och skuggig, något som en del lundväxter inte klarar av. Lundar var vanligare förr i Finland, men eftersom jordmånen är väldigt bördig har de röjts till åkrar.

I Vasa finns lundar främst längs stränderna. Det är en relativt fuktig naturtyp och hittas därför i dalgångarna och längs havsstranden, exempelvis i Sunnanvik och Gerby. Den bästa tiden att besöka lundar är då vårgrönskan är som mest intensiv och fåglarna sjunger från tidigt på morgonen.