Blockfält och klippor

Terrängen i Vasatrakten och i Kvarkenområdet är i allmänhet stenig. På vissa ställen dominerar stenarna marken helt och gör det svårt för träd och andra växter att slå rot. Ansamlingar av stora stenar kallas blockfält, medan mindre stenar bildar klapperstensfält. Båda typerna av stenfält har uppkommit genom att finare material sköljts bort när havsvattennivån varit högre. Klapperstensfälten kallas ibland djävulsåkrar eftersom man tidigare trott att djävulen själv samlat stenar till åkrar han odlade. Områden med berg i dagen förekommer också i Vasanaturen, oftast på de högsta platserna i terrängen. Växtligheten på klippområden liknar den i torr eller karg moskog och träden är i huvudsak tallar som vuxit långsamt. I sänkor där vatten samlas kan fuktälskande arter som getpors och tuvull förekomma. Fågelfaunan på stenfält och klippområden är beroende av de omgivande skogarna och typiska arter kan vara t.ex. lövsångare, grönsiska och bofink. På sluttningar och branta blockfält kan berguv och korp häcka.

Växtligheten på stenfält och klippor avviker ofta från omgivningen eftersom torkan i kombination med den knappa näringstillgången ger områdena speciella växtförhållanden. Områdena har inte heller varit intressanta för traditionellt skogsbruk och därför finns träd av varierande ålder och döda träd tillåts ligga kvar. Allt detta bidrar till att öka den biologiska mångfalden. Sten- och blockfält samt berg i dagen finns med som viktiga livsmiljöer i Skogslagen och bör lämnas utanför skogsbruksåtgärder.

I Vasa förekommer områden med klippor främst i Gerby och på Öjberget. Sten- och blockfält är också allmänna på Öjberget, samt i Öjen och vid Molnträsket. Bästa tiden att besöka dem är under den snöfria tiden på året.