Mindre strandpipare
Charadrius dubius
Allmänt. Den mindre strandpiparen, som är en vadare, förekommer fåtaligt i Vasa och trivs numera nästan enbart i bebyggda miljöer. Den är en flyttfågel, som kommer till Vasa i april och häckar i maj-juli. Ungarna kläcks i mitten på juni. Tidigt på hösten, i hu-vudsak redan i augusti, flyttar den mindre strandpiparen bort, de unga fåglarna stannar längst. Den mindre strandpiparen har en utmärkt skyddsfärg och förblir lätt oupptäckt, ifall man inte vet vad man ska titta efter.
- Längd 16 cm
- Häckar i sanden
- Övervintrar i östra delarna av Medelhavet och i Östafrika
- Äter insekter, spindlar och maskar
Livsmiljö. Arten häckar på olika typer av öppna obrukade områden, som fyllnadsjords-områden, hamnar, stenbunden mark, sandgropar o.s.v. På häckplatsen bör det finnas en lite öppen vattenyta eller damm som hålls fuktig under hela häckningstiden och som den mindre strandpiparen kan söka föda i. I Vasa finns artens häckningsområden i närheten av bebyggda områden.
Förekomst i Vasa. Under inventeringarna hittades ca 20 häckplatser, i första hand på fyllnadsjordsområden, industritomter och andra öppna obrukade områden. I Vasa finns såda-na områden bland annat på Vasklot, vid Metviken, på området kring Sunnanviks gamla avstjälpningsplats och i närheten av flygfältet.