Förbigå menyn

Vad är en fågelatlas?

Under de senaste åren har Vasa generalplan 2030 utarbetats. I samband med arbetet beslöts att en utredning av hela stadens häckande fågelarter skall göras som en del av bedömningen av generalplanens miljökonsekvenser. Tidigare har de häckande fåglarna kartlagts i bl.a. Vasa skärgård och karteringar över enskilda arters förekomst har också gjorts på området. År 1990 gjorde Kvarkens ornitologiska förening en uppskattning av olika fågelarters förekomst i Vasa.

Observationer som tyder på häckande sidensvans gjordes mindre än tio gånger under åren 2005-2008. Bild Jan Nyman.

Häckfågelbeståndet i Vasa karterades under åren 2005–2008. Utredningsområdet omfattade hela Vasa stads område. De häckande fåglarna i Vasa karterades enligt en metod som baserar sig på förekomsten. Mängden fåglar räknades inte, istället karterades olika arters häckningsområden på 1 km² stora undersökningsrutor. Resultaten av kartläggningen utgör Vasa fågelatlas, som har en utbredningskarta för varje häckande fågelart. Med kartans hjälp kan man bedöma om olika fågelarter är allmänna eller sällsynta i Vasa. Utgående från resultaten kan man konstatera att exempelvis bofink eller talgoxe är mycket vanliga häckande fåglar i Vasa. Sporadiskt häckande fåglar under åren 2005-2008 var bl.a. sidensvans, svart rödstjärt och trädlärka.

Med hjälp av uppgifterna om det häckande fågelbeståndet lokaliserades områden med stor mångfald i stadsnaturen och samtidigt fick man jämförelsematerial för framtida naturutredningar för detaljplanläggningen. I planläggningen används fågelbeståndet som en mätare eller indikator på naturens mångfald.

Utredningsarbetet som pågick åren 2005-2008 var en del av insamlandet av basuppgifter om områdets natur. Fåglar är indikatorer för naturens mångfald och miljöförändringar i vår omgivning. Uppgifterna om det häckande fågelbeståndet kan därför användas inom markanvändningen och planläggningen, då syftet är ekologiskt hållbara planeringslösningar. Hänsyn till fågelområdena i planeringen tryggar även i större omfattning naturens mångfald i stadsmiljöer.

Källor

Hyytiä, K., Kellomäki, E & Koistinen, J. (toim.)

1983. Suomen lintuatlas. SLY:n Lintutietoa Oy.

Helsinki 1983.

Lahti, T., Keskinen, A., Lukkarinen, T., Pahtamaa, T. & Seppälä, H. 1990.

Merenkurkun linnusto. Siipipeili, 10-vuotisjuhlajulkaisu 1990.

Väisänen, R., A., Lammi, E. & Koskimies, P.

1998. Muuttuva pesimälinnusto. Kustannusosakeyhtiö Otava. Helsinki 1998.

Mer information

http://www.luomus.fi/svenska/monitoring/