Kasern 11s historia
Vasa skarpskyttebataljon
Sommaren 1878 godkände Finlands senat en ny lag om värnplikt och därmed grundades Finland nationella armé på 5000 män. Armén kom att bestå av åtta skarpskyttebataljoner som placerades i länens huvudstäder. Arbetet med att bygga ett kasernområde för den tredje skarpskyttebataljonen, som skulle placeras i Vasa, påbörjades 27.9.1879. Nummer 11 var den första byggnaden som byggdes för skarpskyttebataljonens manskap. Denna byggdes mellan åren 1879 och 1881. Kompanikasernen utformades för 100 män på så vis att man byggde åtta stugor med tretton övernattningsplatser.
Vasa kustartilleribataljon
Under hela andra världskriget användes kasernområdets fältartilleri för utbildning av underofficerare och manskap. Under vinterkriget blev Vasa mål för rysk bombning sex gånger. Kustartilleribataljonen, som 1952 var utlokaliserad till Sveaborg med namnet Vasa kustartilleribataljon, flyttades till Vasa 1964. Artilleribataljonen bestod av en stabsbataljon och fyra andra artilleribataljoner, varav en fungerade som underofficersskola. Garnisonsverksamheten i kasernerna upphörde år 1998.
Kasernområdet som skyddsobjekt
Skarpskyttebataljonens kaserner byggdes vanligtvis utanför stadens planerade områden. Med tiden har städerna vuxit och på 1950-talet konstaterade man att många kasernområden var i vägen för städernas expansion, vilket ledde till att en del av kasernområdena har fått ge vika för andra byggnader. Ändringar som mer eller mindre har förändrat husens eller områdenas karaktär har gjorts i många av byggnaderna.
Jämfört med de flesta andra nyrenoveringar av skarpskyttebataljoner så har Vasas kasernområde utgjort ett positivt undantag. I dag ser Vasas kasernområde, med sina tjusiga byggnader, träd och planteringar, till en stor del ut som då August Boman (1826-1883) planerade det år 1879.
Byggnaden har gråstensgrund. Stommen är gjord av täljd timmer, fasaden har horisontell brädfodring och klassicistiska dekorativa element, tempelgavlar och pilastrar. Uppvärmningen av byggnaden sköttes från början med 29 vedspisar. År 1968 anslöts byggnaden till fjärrvärmenätverket.
Som källa för Kasern 11 – Historia användes Österbottens museums rapport:
Katarina Andersson: Vaasan kasarmialue – Rakennushistoriallinen selvitys.
Ykkös Offset, 2006. ISBN: 952-5057-24-0, ISSN: 0785-3491